Är det det som kallas kärlek?
Inte en sekund, inte ett andetag, inte ett blink går mig förbi utan att jag tänker på dig!
Hjärtat bultar, andetag blir flåsningar, svettningar, fjärilar - I like it!
Jag vet att man ska klara av att vara ifrån varandra i en vecka, men varje kväll har jag svårt att somna, pga avsaknaden av dig brevid mig, avsaknaden av dina snarkningar, visst dom må vara irriterande ibland men god help me om jag var utan dom. Vakna varje morgon och se dig sova djupt, ooh det går en ström igenom min kropp, kan inte låta bli att le, om ej på utsidan så ler jag på insidan. Vakna dessa dagar och inse att du inte är här, dessa dagar vill man ej kliva upp, dessa dagar vill man bara sova, sova tills du är här. Men sova det kan man göra i graven, även fast vi båda har hemskt lätt att sova bort nån dag. Kanske verkar jag lite patetisk då jag skriver såhär, men du betyder Så pass mycket för mig! Händer nåt dig, då vet jag inte vad jag tar mig till.. Du Är mitt liv, vill leva mitt liv med dig, hoppas det är ömsesidigt.. är det inte så, så var det inte meningen.
Susanne Nyström - min sambo, min flickvän, mitt allt :)
du vet att det är ömsesidigt babe, men nu är det min tur att sitta hemma och vänta på dig... 1 vecka i Rhodos var underbart, men hade varit ännu underbarare om du var med.
