Jävla tjat
Ja nu ska jag väl skriva lite här då så det inte blir mer tjat. :P Vet dock inte om jag har nått värt att skriva men då är jag väl bara som alla andra bloggare, skriver massa strunt. Måste ju vara lite inne. Ikväll drar jag till Rovaniemi och hälsar på tomten. Hej
Är det värt det?
Man kan ju börja fundera. Speciellt då man inte klarar av det, har mer än nog med bevis för att det är så. Vet att jag har sagt det förrut men nu jävlar ska det bli förändring, går inte hålla på såhär. Ångesten tar kål på mig. Vågar inte visa mig ute snart. Det vore en sak om det inte drabbade andra, men det gör det. Tycker att jag borde ha fått mig en tankeställare förrut men bevisligen har jag inte lärt mig då. Pinsamt är vad det är. Om det nu skulle vara någon som läser detta, som fattar vad jag pratar om och som har sett mig eller råkat ut för mig, så ber jag 1000ggr om ursäkt, vet inte vad jag sysslar med. Mest av allt ber jag om ursäkt till Sussie för det är hon det drabbar mest, eller rättare sagt, vårat förhållande. Även om hon nu är världens bästa och mest förlåtande människa jag träffat, så tär ändå det här på oss. Tanken på ett liv utan henne är skrämmande, den tanken är svår att förstå. Det vi har är något fint, och det ska man vara rädd om. I det tillstånd jag ibland är i verkar jag inte förstå det, utan ska häva ur mig korkade saker och bete mig som en 13-åring. Jag blir så arg på mig själv för som sagt, det är inte första gången. Men nu gör jag det officiellt, iaf så officiellt det kan bli via en blogg: ALDRIG MER ! Och ni som inte har en susning om vad jag menar, ni behöver inte lägga ner någon energi för att ta reda på det. Inte fråga. Bara läsa och glömma.
Nu ska jag iväg och skruva
Är det det som kallas kärlek?
Inte en sekund, inte ett andetag, inte ett blink går mig förbi utan att jag tänker på dig!
Hjärtat bultar, andetag blir flåsningar, svettningar, fjärilar - I like it!
Jag vet att man ska klara av att vara ifrån varandra i en vecka, men varje kväll har jag svårt att somna, pga avsaknaden av dig brevid mig, avsaknaden av dina snarkningar, visst dom må vara irriterande ibland men god help me om jag var utan dom. Vakna varje morgon och se dig sova djupt, ooh det går en ström igenom min kropp, kan inte låta bli att le, om ej på utsidan så ler jag på insidan. Vakna dessa dagar och inse att du inte är här, dessa dagar vill man ej kliva upp, dessa dagar vill man bara sova, sova tills du är här. Men sova det kan man göra i graven, även fast vi båda har hemskt lätt att sova bort nån dag. Kanske verkar jag lite patetisk då jag skriver såhär, men du betyder Så pass mycket för mig! Händer nåt dig, då vet jag inte vad jag tar mig till.. Du Är mitt liv, vill leva mitt liv med dig, hoppas det är ömsesidigt.. är det inte så, så var det inte meningen.
Susanne Nyström - min sambo, min flickvän, mitt allt :)
Sjuk
Jag har alltså legat hemma och sjuk nu i två dagar.. finns ta mig fan inget värre, ångest, rastlöshet, vill göra nåt!! Helt själv är man ju nu också, min kära sambo Sussie är på Rhodos med Lisa och NIna, NU.. hur kunde dom planera det så.. när jag är sjuk?! Nu när det är synd om mig, nu då hon ska finnas vid min sida och göra mat åt mig och pyssla om mig. HAHA ;P eller kanske inte...
-----
Jag väntar iaf på en beställning med grejjer från Summit Racing US, när jag får dessa grejjer så ska lillsnurran ner i pickisen. Längtar tills man kan vrida på nyckeln och den smäller igång.
< Allt under 7 liter = startmotor >
Jahapp
Då har man tydligen skaffat sig en blogg.. Hinner dock inte skriva så mycket just nu pga att jag börjar jobba..
Piece!
