Jävla tjat
Ja nu ska jag väl skriva lite här då så det inte blir mer tjat. :P Vet dock inte om jag har nått värt att skriva men då är jag väl bara som alla andra bloggare, skriver massa strunt. Måste ju vara lite inne. Ikväll drar jag till Rovaniemi och hälsar på tomten. Hej
Är det värt det?
Man kan ju börja fundera. Speciellt då man inte klarar av det, har mer än nog med bevis för att det är så. Vet att jag har sagt det förrut men nu jävlar ska det bli förändring, går inte hålla på såhär. Ångesten tar kål på mig. Vågar inte visa mig ute snart. Det vore en sak om det inte drabbade andra, men det gör det. Tycker att jag borde ha fått mig en tankeställare förrut men bevisligen har jag inte lärt mig då. Pinsamt är vad det är. Om det nu skulle vara någon som läser detta, som fattar vad jag pratar om och som har sett mig eller råkat ut för mig, så ber jag 1000ggr om ursäkt, vet inte vad jag sysslar med. Mest av allt ber jag om ursäkt till Sussie för det är hon det drabbar mest, eller rättare sagt, vårat förhållande. Även om hon nu är världens bästa och mest förlåtande människa jag träffat, så tär ändå det här på oss. Tanken på ett liv utan henne är skrämmande, den tanken är svår att förstå. Det vi har är något fint, och det ska man vara rädd om. I det tillstånd jag ibland är i verkar jag inte förstå det, utan ska häva ur mig korkade saker och bete mig som en 13-åring. Jag blir så arg på mig själv för som sagt, det är inte första gången. Men nu gör jag det officiellt, iaf så officiellt det kan bli via en blogg: ALDRIG MER ! Och ni som inte har en susning om vad jag menar, ni behöver inte lägga ner någon energi för att ta reda på det. Inte fråga. Bara läsa och glömma.
Nu ska jag iväg och skruva
Nu ska jag iväg och skruva